The house is on fire.

Nej men man skulle nästan kunna tro det.
Här är fruktansvärt stökigt och mamma är lika uppstressad som hon brukar vara
när det är något stort som ska hända. Resan till England är väll inte så stor bagatell
men man kan och gör gärna den till en stor bagatell. Det är dumt.
Mitt rum ser ut som ett bombnedslag och jag vet inte vad jag ska packa med mig
och var alla mina kläder är någonstans! Jag tror att min flygrädsla spelar en rätt så
stor roll i detta dramat. Jag kan inte hjälpa det. Och ja, jag vet att det är det säkraste
sättet att färdas på men jag är ändå livrädd.

Jag kan flyga jag är inte rädd.

Jo, gärna men nej jag kan inte tänka så. Gud vad jag känner mig löjlig.
Flygresan kommer att ta ca en tim och tjugo min. Det är ju ingenting!
Pappa är också rädd så vi får nog ta en stadig en innan vi går på det där planet.
Vad är ni rädda för?

Imorgon ska jag äntligen klippa mig. Jag längtar ihjäl mig!
Jag är så fruktansvärt trött på mitt hår nu så nu ska det bara av!

Nu ska jag försöka ta mig samman, kolla vilka kläder jag ska ha med mig och framför allt 
leta upp var dem är och packa ner det i väskan.
Tror jag ska sätta på lite bra musik med, det får mig att bli lugn.
Vi hörs senare ikväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0