Vad är det för mening?
Hej på er!
Dålig uppdatering men datan är fortfarande död och jag vet inte riktigt hur länge den
kommer att vara det. Annars har jag inte så stor lust att berätta om vad som hänt. Jag
orkar inte. Det enda jag kommer nämna i detta inlägg är att personen som jag tycker
mest om i hela världen och som jag fortfarande är extremt kär i inte är min längre. Jag
och Rasmus är inte tillsammans längre och livet suger för tillfället. Alla har varit där och
alla vet hur det känns, och ni accepterar säkert att jag känner som jag gör. Ni får vara
beredda på att det kanske kommer bli rätt så många deprimerande inlägg här nu framöver.
Jag måste få skriva av mig! Eftersom jag fortfarande är super kär i Rasmus och är jätte säker
på mina känslor för honom så blir det ju såklart ännu jobbigare.
Jag kan inte låta bli att tänka på hur allt är tänkt att det ska fungera. Här ska jag gå dag ut
och dag in och succesivt ska mina känslor för Rasmus försvinna för att det måste dem
göra för att han inte vill mer. Jag vet att man inte kan göra något men det är hemskt att det
ska vara på det viset!
Varför lyckas man inte med att få fram några negativa sidor alls? Jag ser bara allt det positiva
och alla fina stunder och minnen jag har med honom. Givetvis är det bra för jag vill bara ha
fina saker att tänka tillbaka på när jag tänker på Rasmus men det gör det hela ännu svårare!
Vad är det för mening om man inte får vara med den personen man älskar?
Jag trodde verklingen att det skulle vara jag och Rasmus. Man har aldrig en garanti och man vet
aldrig säkert men jag trodde verklingen att det skulle vara vi och framförallt så hoppades jag att
det skulle vara vi.
Vad ska man göra? Finns det något hopp, finns det någon chans i världen att det blir vi igen?
Det vet man aldrig men jag tänker inte sluta hoppas eller sluta försöka. Jag är fortfarande kär
och jag släpper inte en kille som Rasmus i första taget, det har jag redan sagt till honom.
Nu kommer jag inte bry mig så mycket om vad andra tycker utan jag tänker för min egen skull
och i hopp om att Rasmus ser och läser detta och att han som jag kan tänka tillbaka på dessa
stunder och känna att han är lika lycklig som jag är på bilderna. Så nu följer här lite fina bilder
på fina stunder som jag haft med världens finaste kille.
2/3 2008. Dagen då vi blev tillsammans.
4/4 2008. Johan Grip tog fina bilder på fina personer.
Några mysiga stunder fick vi i Glommen. Mitt smultronställe.
Picknicken var super mysig.
Du följde med på Siesta och det uppskattar jag jätte mycket!
Midsommar var super mysig med dig!
Kommer du ihåg hur jag tvingade dig att fiska krabbor med mig och Alice
under bryggan?
Det lilla röda hjärtat som du gav mig på alla hjärtans dag som gjorde att
jag fick upp ögonen för dig.
Dålig uppdatering men datan är fortfarande död och jag vet inte riktigt hur länge den
kommer att vara det. Annars har jag inte så stor lust att berätta om vad som hänt. Jag
orkar inte. Det enda jag kommer nämna i detta inlägg är att personen som jag tycker
mest om i hela världen och som jag fortfarande är extremt kär i inte är min längre. Jag
och Rasmus är inte tillsammans längre och livet suger för tillfället. Alla har varit där och
alla vet hur det känns, och ni accepterar säkert att jag känner som jag gör. Ni får vara
beredda på att det kanske kommer bli rätt så många deprimerande inlägg här nu framöver.
Jag måste få skriva av mig! Eftersom jag fortfarande är super kär i Rasmus och är jätte säker
på mina känslor för honom så blir det ju såklart ännu jobbigare.
Jag kan inte låta bli att tänka på hur allt är tänkt att det ska fungera. Här ska jag gå dag ut
och dag in och succesivt ska mina känslor för Rasmus försvinna för att det måste dem
göra för att han inte vill mer. Jag vet att man inte kan göra något men det är hemskt att det
ska vara på det viset!
Varför lyckas man inte med att få fram några negativa sidor alls? Jag ser bara allt det positiva
och alla fina stunder och minnen jag har med honom. Givetvis är det bra för jag vill bara ha
fina saker att tänka tillbaka på när jag tänker på Rasmus men det gör det hela ännu svårare!
Vad är det för mening om man inte får vara med den personen man älskar?
Jag trodde verklingen att det skulle vara jag och Rasmus. Man har aldrig en garanti och man vet
aldrig säkert men jag trodde verklingen att det skulle vara vi och framförallt så hoppades jag att
det skulle vara vi.
Vad ska man göra? Finns det något hopp, finns det någon chans i världen att det blir vi igen?
Det vet man aldrig men jag tänker inte sluta hoppas eller sluta försöka. Jag är fortfarande kär
och jag släpper inte en kille som Rasmus i första taget, det har jag redan sagt till honom.
Nu kommer jag inte bry mig så mycket om vad andra tycker utan jag tänker för min egen skull
och i hopp om att Rasmus ser och läser detta och att han som jag kan tänka tillbaka på dessa
stunder och känna att han är lika lycklig som jag är på bilderna. Så nu följer här lite fina bilder
på fina stunder som jag haft med världens finaste kille.
2/3 2008. Dagen då vi blev tillsammans.
4/4 2008. Johan Grip tog fina bilder på fina personer.
Några mysiga stunder fick vi i Glommen. Mitt smultronställe.
Picknicken var super mysig.
Du följde med på Siesta och det uppskattar jag jätte mycket!
Midsommar var super mysig med dig!
Kommer du ihåg hur jag tvingade dig att fiska krabbor med mig och Alice
under bryggan?
Det lilla röda hjärtat som du gav mig på alla hjärtans dag som gjorde att
jag fick upp ögonen för dig.
Kommentarer
Postat av: daniela
:/ Det var inte kul att höra...
Trackback
