lollalisen

Hej på er!
Jag ber om ursäkt för jätte dålig uppdatering men datorn där hemma har exploderat!
Innan den gjorde det så hann jag skriva ett inlägg, men jag hann inte publicera det.
Så här kommer det. Detta skrev jag alltså på fredagen den 19e december men ni får
nu läsa det, tio dagar senare. Hoppas att det är okey?

Ja hur ska man beskriva den känslan? Efter att jag nu precis vaknat efter att ha sovit i ca tre timmar har
jag svårt att tro att vi har stått på Jacobsskolans scen inför ca 600 pers. När nervositet släpper blir jag
verklingen som en klubbad oxe (som mamma brukar säga.) Hur gick det då? Bortifrån några småfel från
min förstärkare och carros pedal så gick det fan helt underbart! Jag får inte ur omgång nr tre från mitt
huvud. Vi ägde så mycket och vi var så fruktansvärt grymma! Jag skulle vilja säga ett stort jävla tack till
alla våra kära vänner, lärare och familj. Utan ert stöd hade vi nog aldrig gått upp på den där scenen idag.
Det låter kanske dumt, men detta var första spelningen och jag var äckligt nervös! Men det struntar jag i
nu, detta var något av det roligaste jag gjort.

Igår när alla tjejerna var hemma hos Carro bad Susanne oss att gå upp lite för att de skulle fixa någon sak.
Vi travade snällt upp för trappan, nyfikna på vad det var som skulle hända. När dem sen ropade på oss
skyndade vi oss ner. När vi var halvvägs ner för trappan hör vi hur vår låt börjar spelas och inne från
tv-rummet hörs en jäkla smäll, det visade sig vara champagne korken. Där står Susanne och Jonas med
fyra glas champagne och önskar oss lycka till inför morgondagen. Både jag och Jenny blev rörda till tårar.
Det var så otroligt fint!