116

Så nu är det gjort. Jag är ombytt och klar och vill bara gå ut, ta spårvagnen tillbaka till Alvaro och sova bort hela dagen. Och helst glömma att den någonsin existerat. Ska jag stanna? Hur stora är chanserna? Väldigt små. Men även om det finns en liten futtig chans på miljonen så vill man ju inte missa den. Nu när jag ändå är här. Jag stannar! Trots att jag vet beskedet så stannar jag. Heja mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0