Mot Lund

Sitter i bilen med mamma. Påväg mot Lund. Det är fint väder. Det känns som ett gott omen. Men jag ska inte sitta här och låta er läsa och tro att jag helt plötsligt blivit en tuffing. Jag är så nervös att jag nästan gråter. Tänker bara negativa tankar och vill helst att mamma bara ska vända, skjutsa hem mig så jag kan få krypa ner i sängen igen. Fyfan vad jobbigt detta är! Alla som läser - skänk mig en tanke kl 11 idag, då är det dags! Mobilen kommer vara min enda sanna glädje efter operationen så jag hoppas innerligt att jag får ha den igång. Då kanske det kommer ett inlägg eller två efter operationen och övrig sjukhustid. Ska ju sova där!! Nu börjar jag bli hungrig också. Fantastiska tanke då att jag inte får tugga på fem veckor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0